I lite över ett halvår har jag jobbat på grundskola. Det är nog ett av de mest klokaste karriärvalen jag gjort – hittills! Det som tidigare har lockat med grundskola har bland annat varit föreställningen om kontinuerligt och preventivt arbete i samtliga årskurser. Den förhoppningen har besannats i och med jobbytet! Jag har dessutom inte ens hälften av den administrativa bördan som jag hade på min förra arbetsplats: IM på en gymnasieskola och dessförinnan de nationella yrkesprogrammen. Lokal antagning, räkna poäng, bygga kursgrupper, nivåplaceringar etcetera, ja, det tär på en!
Jag har många idéer och förhoppningar jag vill förverkliga på min nya arbetsplats. Genom skolans lokala plan för studie- och yrkesvägledning, som jag formulerat, är vi på god väg mot de målen. Det är dock ett hästarbete att förankra SYV-planen bland kollegorna. Som tur är de flesta kollegorna mottagliga – att inte tala om ledningen! Inom något läsår finns det en upparbetad SYV-kultur på skolan. Det är jag övertygad om!
Jag tror att det finns bättre förutsättningar för mig att göra ett bättre SYV-arbete på grundskola än på gymnasiet. På grundskolan finns en möjlighet att följa eleverna under de tio årskurserna (om vi räknar med förskoleklass) vilket ger mig en möjlighet att exponera dem för fler insatser och aktiviteter. Undervisningen på grundskolan är inte begränsad till avstyckade 100-poängskurser, vilket gör det enklare för mig att integrera SYV i alla ämnen och under en längre tid. Här får jag reella förutsättningar att jobba med destruktiva mönster i begynnelsen av karriärutvecklingen (gällande exempelvis könsstereotypisering), redan från förskoleklass. På gymnasiet är det förvisso inte försent men spelplanen ser definitivt mer annorlunda ut.
Kort och gott: Jag älskar att jobba på grundskola! Älskar! Och ibland ångrar jag bittert att jag inte bytte innan.
[Texten är omarbetad 2023]